Denna solnedgång äger rum varje kväll runt klockan sex och jag blir lika blödig varje gång. Vackra, vackra solnedgång. Vackra, vackra Dalian.
När det nu börjar bli dags att åka hem till Sverige för oss vill jag bara rikta ett stort kärleksfullt tack åt de som tagit sig tiden till och ordnat så ni kunnat komma hit till oss. Det första besöket fick vi i April redan av radarparet våra fantastiska pappor som kom och gjorde Kina med oss. I början på Juli kom min älskade familjetrio mamma, ena lillebror och syster hit och förgyllde vår närvaro i tio hela dagar. TACK TACK TACK! I slutet på samma månad skulle både Davids underbara pappa Thomas och hans fru vår fina Marie komma men STACKARS(!) M bröt foten och behövde stanna hemma så Thomas kom ned ensam och vi tackar och bockar hela vi att han kom. Men tack ska ni bägge två ha för att ni kom och försökte in i det sista att komma. I Augusti visade Annie Linder prov på äkta vänskap när hon packade sina väskor och tog sig hela vägen tvärs över jordklotet.
Inte undra på att ett år svischar förbi när man har haft några av de allra bästa människorna i världen på besök. Ord är inte tillräckliga för att beskriva den enorma tacksamhet och glädje vi känner över att få ha haft er här hos oss. Ni har gjort att dagarna, veckorna och månaderna har gått så fort. Så jo.. visst är vi bra som klarat av ett år i Kina men ni är minst lika viktiga som fått oss att göra det.
TACK!
1 kommentar(er)
