Hej tomma cybervärld! INGEN, jag menar det, INGEN vet om att denna lösenordslåsta blogg ens existerar men ändå skriver jag här. Först kändes det mest patetiskt men nu känns det, ja det känns, det känns coolt på nåt sätt, som att ha en hemlighet med sig själv. Planen är ju att jag ska berätta att den finns och att våra vänner ska kunna läsa om vad vi gör på dagarna i Kina men ändå så känner jag att jag inte är riktigt redo. Orsakerna är fem och logiska.
1) Jag vill inte känna någon press att behöva skriva varje dag men jag vet ju samtidigt hur tråkigt det är att klicka in på någons lilla blogg och så händer inget där på en vecka SÅ summan av kardemumman är att jag vill skriva någonting varje dag.
2) Jag är riktigt, riktigt usel på och jag tycker att det är riktigt, riktigt tråkigt att lägga upp bilder vilket gör att dessa långa textrader oftast inte blir mer än just det, långa textrader.
3) Det sista jag vill är att folk ska tycka att "nu flyttar hon utomlands och gör ingenting så hon startar en blogg och tror att hon ska bli världens famous blogg footballwife superhappy life but APP APP APP så är verkligen inte läget. Men det vet ju ni som känner mig så det borde inte ens vara en punkt här.
4) Själva meningen med denna är att jag vill kunna blicka tillbaka på saker vi gjort SAMT att jag älskar att skriva så jag får ju göra det här menar jag. Skrivkrampen är inte nådig efter en halv A4-sida när jag fattar pennan på riktigt, if u know what I mean.
5) Den riktigaste och viktigaste anledningen är att jag inte alls kommit igång med det som är själva projektet Kina för mig, att hitta ett barnhem att volontärarbeta på. Vi har hittat ett barnhem men det är en lång procedur och kineserna är ganska, ja, svåra.
Inser med detta inlägg mitt problem: jag pratar så mycket för att jag egentligen inte vet vad jag ska säga så ju mer jag får sagt desto mindre bryr sig folk om vad jag egentligen tänkte säga. Läs den meningen fort. Läs den som att jag säger den. Så förstår ni. Mer mig än såhär blir det inte.
1 kommentar(er)
