Alina Landberg

Sitter i soffan med en träningsvärk som inte är av denna värld. Jag är väldigt mycket allt eller inget, har absolut inget mellanläge så fem veckors uteblivna träningspass försöker jag liksom ta igen på fem dagar. Ni hör.. det här med logiskt tänkande har aldrig varit min grej. Nåväl ibland får man stå sina kast och här sitter jag därför och våndas över att behöva gå de tio meterna till kylen för att hämta en flaska vatten. Jag är ju också väldigt bra på att överdriva men denna gång gör jag inte det så därför höll David på att få ett par skor kastade efter sig imorse när han gick till sin träning och sa "jo men du orkar visst ett pass idag, kom igen nu".

 

Nog om träning men det här med värk tänkte jag fortsätta ett litet tag med. Det har varit en lugn vecka så det mest häpnadsväckande jag kan komma på är igår när jag skulle laga tacos och allt gick väldigt bra (trots mina bristande kökskunskaper, ni har väl läst om müslin?) när det enda som återstod till middagen var guacamole. Allt gick alltså väldigt bra tills dess att jag skulle dela den andra avokadon, då är kärnj*veln så liten så jag skär rätt igenom den och rakt i handen. Jag är ju både hemskt känslig mot blod och väldigt dramatisk.. två egenskaper som kanske inte gör sig så bra ihop, särskilt inte när man är ensam hemma. Min första tanke är givetvis att jag ska förblöda och David hitta mig på köksgolvet alldeles blek med knapp puls. Ja, ni hör ju, dramatisk är bara förnamnet. Men hör och häpna så samlade jag mig, torkade bort blodet med ett papper, satte på ett plåster och fortsatte med min guacamole. Här skulle ju "storyn" ha slutat för de flesta, för de normala, men inte för mig. Ni som är kompis med David på snapchat har säkert sett hur han varje dag kommer hem och skrämmer mig så med smärtan pulserande i handen kände jag att: nej du, inte idag. Så jag skrev en lapp och satte på dörren med en text som löd: "HEJ SKRÄM MIG INTE IDAG JAG HAR GJORT ILLA HANDEN!". Som om inte detta vore nog i mitt självömkande så sparade jag blodpappret för att visa honom när han kom hem vad illa jag faktiskt gjort mig.

 

Nog om hån mot mig själv. Idag ska vi bara ta det lugnt och äta middag för här har vi fotbollsfeber båda två. Imorgon är det säsongens kanske viktigaste match för vinner de imorgon är de klara för nästa säsong. Okej detta blir väldigt luddigt men jag ska försöka reda ut trådarna för er:

 

9. Zhejiang 38p.

10. Wuhan 37p.

14. Huhehaote 35p.

 

Ovan ser ni tabellen i nuläget. DET ÄR SÅ FÖRBANNAT JÄMT. Tittar man till tabellen ser det ändå ljust ut men vi får inte glömma bort att vi befinner oss i Kina och Kina är landet där regeringen bestämmer allt. Allt med STORA BOKSTÄVER. De bestämmer om David ska få matchstraff för att ha druckit ur sin vattenflaska eller om de sämsta laget ska slå de bästa med 10-0. Typ så. Två matcher återstår i serien. Så. Imorgon möter Dalian Shenzen som inte har någonting alls att spela för. Bästa möjliga: Dalian vinner imorgon och de är klara oavsett hur det går i de andra matcherna. MEN.. sämsta möjliga: Dalian förlorar (36p.) och Qingdao vinner (31 --> 34p.) så har Qingdao sin chans att slå ut Dalian då de två lagen möts i sista matchen nästa vecka borta i Qingdao och hemmaplan indirekt betyder fördel i Kina.

 

Hänger ni med? Detta är alltså det absolut bästa kontra det värsta som skulle kunna hända. Sen kan det ju hända att Meizhou till exempel förlorar både imorgon och nästa match och således åker ur men som sagt. Man vet aldrig här. Så det enda man kan göra är att försöka vinna sina matcher och hoppas. Så jag tänker heja och hoppas. Jag är så alldeles förskräckligt nervös inför imorgon att jag inte riktigt vet vad jag ska ta vägen. Tur att jag får med mig mina två sydafrikanska vänner Candice och Jonathan så man har några att prata med. Dels är de världens härligaste människor och sedan har Jonathan själv spelat fotboll i många år så han har svar på en hel del frågor.

 

Okej förlåt men när jag väl börjat skriva kan jag inte sluta. Måste bara berätta världens roligaste anekdot på tal om Jonathan och hans fotbollskarriär. När de kom hit för snart ett år sedan så gick han med i ett korpenlag som han spelade med en tid men det blev inte så många matcher då han bröt benet på en kines när han skulle springa ut och ta bollen. (Han är målvakt). Det var hans sista kinesiska match. Jag förstår honom!

 

Nu måste jag sätta fart ner till mataffären. Har fått order om att handla ingredienser till smoothie imorgonbitti innan matchen samt kött till kvällens middag. Tänkte handla avokados också men efter gårdagens blodblad låter jag nog bli..