Som så många gånger förr har jag låtit uppdateringarna lysa med sin frånvaro här.. men denna gång kom bokstavligen livet i vägen. Vad har då hänt sedan sist? Jo, en himla massa naturligtvis. Säkerligen mer än jag kommer ihåg om jag känner mig själv rätt. Men samtliga punkter nedan har förgyllt mina senaste månader:
Annie kom på besök och tankade både min och Davids energi i tio fantastiska dagar. (10 borde bli mitt nya lyckotal med tanke på att det är antalet dagar samtliga av våra besökare stannat!). Nåväl, under min värmländska väninnas tid här i Kinalandet hann vi med en herrans massa. Den största skrattupplevelsen var nog när fröken Linder fick pröva på att kissa på den allmänna toan (läs: hålet i marken) på fotbollsarenan och jag smög upp selfiepinnen med min mobilkamera på över det lilla båset och filmade detta. Annie var väldigt bestämd på punkten att hon ville pröva det kinesiska livet så när hon på en restaurang beställde in "chicken with curry and rice" fick hon sig nog resans hemskaste upplevelse.. In kom mycket riktigt currykyckling och ris det var bara det att det inte var någon fin guldfågelns kycklingfilé detta inte utan på tallriken låg tre tillagade kycklingungar. Vidrigt, inte sant? Tji fick Annie som under närmre en veckas tid hånat oss för att vi bara tillagar "svensk" mat hemma..
När det var dags för Annie att åka hem fick jag den käcka idén att följa med och överraska familjen, inte Annies familj då utan min men det förstod ni säkert. När jag tre veckor senare åkte tillbaka till David och Kina för att sova en natt och sedan fara iväg till Hong Kong tillsammans med karln min så kände jag mig som en riktig globetrotter. Hong Kong var M A G N I F I K T! ska jag börja med att säga. Får ni någon gång chansen att åka dit - do it. Jag vet inte om jag skulle välja HK före till exempel Thailand om jag åkte från Sverige men är ni någorlunda i närheten är det helt klart värt ett pitstop. (Vi var där i fem dagar och det var alldeles lagom).
I måndagskväll vår tid landade vi åter i Dalle och när jag andades in den här lite sketna avgasluften, hoppade in i en taxibil vilt gestikulerandes med armarna för att visa vart vi skulle, suckade några gånger när chauffören körde fel så kände jag bara: I'm home. Det var en sån surrealistisk känsla att känna att man kom hem fast man kom bort fast det ju är ens hem men det är Kina. Förstår ni? Världens mest komplicerade mening för att förklara den kanske konstigaste känsla jag känt.
Nedan följer bilder från vår HongKong resa:
0 kommentar(er)
