GODMORGON. (Selfiepinnen och Dalianhalsduken tillhör mitt survivalkit här i Kina. Ni får hela kitet i veckan..)
80 minuter måste väl ändå räknas som gameday? Igår efter att jag skrivit här tog jag hissen ner till gallerian som ligger vägg i vägg med vårat lägenhetshus och köpte den största kaffen Starbucks hade att erbjuda. Högg tag i en taxi och åkte de 40 minuter till träningsanläggningen för att bevittna Kalmar spöa Elfsborg med 2-1. Vågar nu påstå att vårt Dalian är det bästa av de två. Måste bara: fy sjutton vad kallt det blivit på riktigt kort tid. 17 grader får man väl tacka och ta emot i mitten på oktober men denna snålblåsten lämnar inga andra alternativ än skinnhandskar, halsduk och lättviktsdun.
Efter matchen trodde vi att målvakten ville köra oss hem så vi hoppade in i hans bil tillsammans med en annan kille i laget. Problemet här är att varken målisen eller den andre i laget kan mer än fem ord på engelska så plötsligt svängde vi in framför en japansk restaurang. Här skulle det visst ätas middag! Det är så underbart här, man har verkligen ingen aning om vad som väntar men man anpassar sig. David hade träningskläder och badtofflor men kineserna propsade på att vi skulle med ut på en klubb efter middagen. "No bloblem, no bloblem" sa de då vi ställde oss lite tveksamma till förslaget men det slutade med att vi följde med till en väldigt rökig nattklubb och stannade någon timme innan vi fick skjuts hem. DÅ var man trött kan jag lova. Både i mungiporna efter att ständigt ha lett (som ett komplement till att prata) i sex timmar men även efter att ha hållit igång hela dagen. Både dagen och kvällen var helt fantastisk och vi lyckades hålla en någorlunda konversation genom hela middagen, believe it or not.
Här tror vi alltså att vi får skjuts till dörren. Det fick vi också, men inte vår dörr utan restaurangens.
Att äta ris med pinnar är så mycket mer än bara att äta ris med pinnar.
Davids fräna outfit.
Här har vi våra stjärnor. Till höger: världens bästa målis, Dawi. Den andra killen är vi inte riktigt säkra på vad han heter. Men han är tredjemålis.
Liveuppträdande på klubben. Mycket intressant. David sa till och med att han kände igen en låt från radion och försökte hänga med. Sanningshalten i det påståendet är jag osäker på..
Detta är alltså svaret på alla problem här i Kina.
Vad hade du tagit med till en kinesisk öde ö? Mat? Vatten? En vän? Nix, översättningsappen.
0 kommentar(er)
