Nu är jag inne på min tredje vecka här i Kina. Nitton dagar alltså. Det känns som tre. Eller säg fyra, jag hann ju med en sväng till Shanghai också. Dagarna går i ett svep och jag försöker suga upp alla intryck jag bara kan. Kina är ett så främmande och fantastiskt land på samma gång.
En sak kan jag säga, man anar inte vad man älskar att upptäcka förrän man kommer till ett land där det enda man gör är just det, upptäcker. Varenda dag jag varit ute på stan ett par timmar kommer jag hem med träningsvärk i käken. Man lär bestämma sig att möta alla minst sagt förvånade blickar med ett leénde likadant som de som hälsar artigt på knackig engelska. Det är fantastiskt att vara utlänning i en stad där gångerna butikerna haft utlänningar inne kan räknas på ena handen. Trodde att det var en överdrift det där med att kamerorna smattrar och att det tisslas och tasslas, men icke. Man känner sig som en elefant på cirkus. Lite så. Men kineserna är så vänliga så det gör inget. Det är okej, jag kan gärna vara elefanten om publiken är snäll.
0 kommentar(er)
