..sjunger Linda Bengtzing och i förrgår var jag helt säker på att hon sjöng direkt till mig. Tillåt mig att motvilligt erkänna vilket fullkompligt stolpskott jag är i köket. Ni kommer inte att tro era öron. Eller Stine, du kommer kanske förstå, du var ju trots allt hemma hos mig den gången då jag försökte mig på "pulled pork"..
Såhär då:
David har tjatat på mig ett tag att han vill ha nyttig müsli och skämtsamt sagt att det är lite mitt jobb här nere. Lite bittert tänkte jag "Mitt jobb är alltså att passa upp på karljäveln, inte nog med att man bor här för hans skull..." (SKÄMTÅSIDO!) men eftersom att jag är regerande världsmästare i att vända negativa tankar så drog jag på mig förkläde, googlade, handlade, googlade lite till. Ni vet. Hur svårt kan det va'? Tänkte och sjöng jag.
Nötter, kokosflarn, råghavre, ännu mer nötter, torkade tranbär, gojibär (som jag förövrigt inte ens vet hur man stavar till..) inhandlades, lades på bakplåtspapper som i sin tur las på plåt, skjuts in i ugnen. Tio minuter borde bli lagom tänkte jag och satte igång att diska. När jag var färdig med disken gick jag ut i garderoben för att dra på mig träningstightsen. "Ja, va fasen, hann jag tänka, jag går och tränar nu så har jag det överstökat". Tänk och gjort så slet jag med mig hörlurarna, nyckelkortet och löparskorna påväg ut ur lägenheten. Panetoz på högsta volym, här skall tränas!
1,15 timme senare kommer jag tillbaka. Glad i hågen, svettig, lite skakis öppnar jag dörren och möts av en fruktansvärd lukt. Bränt. Bränd müsli. Hur. Svårt. Kan. Det. Va'? Men bortsett från den alldeles kolsvarta müslin var ju ingen skada skedd. Tänkte bara att ni ville veta. Ni förtjänar att veta. Jag tänker inte låtsas att jag är någon Svensk Dalianfru. Ni vet. Jag är ju jag. Arbetsnarkoman uti fingerspetsarna, inte särskilt huslig. Men jag jobbar på det. Jag lovar er. I november ska jag bjuda hem alla våra vänner på frukost där ALLT är gjort från grunden. Alla kan.
Summan av kardemumman: Det är inte bara män som inte behärskar fler än en sak samtidigt...
0 kommentar(er)
